Men det finns stunder när man funderar över hur folk tänker... 

När man blir beskriven till människor som aldrig har träffat mig eller ens har ett ansikte på mig, som hon fick livmoderhalscancer och fick ta bort livmodern och inte kan få fler barn så vilken tur hon fick 1. Är det vad du kan säga om mig så kanske det är bättre att hålla käften! För det finns mycket mer än så av mig... 

Är det inte jag som borde vara den som tar beslutet om vem som vet det? Är det inte jag som bestämmer hur jag berättar det? Har jag inte längre rätt till bland det mest personliga som finns? 

Innan man börjar slänga ur sig saker som man hört är det inte bättre att 

 tänka sig in i personens situation och fråga sig om du själv hade velat att andra berättade detta om dig? Vill du att din största sorg ska bli offentligt för alla andra att prata om hur som helst? Dina krossade drömmar och förhoppningar där för alla att se? 

Nej, trodde inte det heller..