Nu är du frisk får jag höra ibland. Jag brukar inte svara så mycket på det påståendet, orkar inte. Att säga att jag är frisk är bara ett bevis på hur lite personen egentligen vet. Fråga Lennart, han skulle aldrig säga att jag är frisk för han ser mig även när jag låter murarna falla och smärtan lyser igenom. 

 

Jag fungrar inte som tidigare, varken i hjärtat, sinne eller kropp. Texten ovan beskriver det bra. Det händer väldigt ofta att jag tappar tråden när jag pratar och helt glömmer vart jag skulle komma. Med mycket folk runt mig blir jag snabbt trött. Mina ben har bra och dåliga dagar. Bra dagar kan jag ta en promenad till affären med bara några pauser för att det värsta krampen ska släppa och sitta på golvet och leka med Isabella korta stunder. Dåliga dagar gråter jag av smärta när jag ska gå ner för trappan för att göra välling... 

 

Det går inte en dag utan ren fysisk smärta... Om 5 månader ska jag börja jobba igen och jag vet inte hur min kropp ska klara av en hel arbetsdag och dessutom pendla över 1 timme. Hur det ska fungera vet jag inte men det måste göra det, finns inget annat alternativ...