Jag och cancern har många datum tillsammans. 

 

15 juli 2013 fick jag mitt cancerbesked

13 augusti 2013 min första operation

30 augusti 2013 min första cellgiftsbehandling med Isabella i magen

4 november 2013 Min lilla tjej kommer till världen och jag genomgår min stora operation

16 december 2013 jag får besked om att operationen inte räcker utan jag även behöver efterbehandling 

14 januari 2014 jag strålas för första gången

17 januari 2014 jag får min första cellgiftsbehandling under efterbehandlingen

 

Alla dessa tillfällen, med undantag på att Isabella kom till världen är datum jag minns med rädsla, ångest, ilska och sorg. Dagen Isabella föddes är den enda dagen jag minns även med värme, glädje, lättnad och oändlig kärlek utav dessa dagar. Men det finns 2 dagar till som ger en possitiv känsla och glädje och det är

 

14 februari 2014 sista cellgiftsbehandlingen

17 februari 2014 sista strålningen

 

I lördags och igår var det alltså gått 1 år! Jag trodde nog att jag skulle ha kommit längre i min återhämtning men jag har bara börjat, både psykiskt och fysiskt. Nu när 1 år har passerat känner jag ändå att  något i mig förändrats, jag börjar tro att jag kanske faktiskt kommer klara mig från återfall. Läskigt att skriva det eller säga högt för det är då det brukar gå åt helvete, men nu är det gjort... Jag vågar ännu inte helt tro att det är över men störst risk för återfall är första 2 åren och nu har jag tagit mig igenom hälften. Om ett år till kanske jag kan släppa garden lite till men tills dess är jag glad att jag börjat tro.