Att kärlek inte är min grej har jag insett för längesen men man fortsätter och fortsätter. Man tar risker och öppnar sig för någon, lägger sitt hjärta i deras händer. Ibland väljer dom att slänga bort det och stampa på det, ibland gör dom det omedvetet. Vilket fall som helst så skapar det en bestående skada på det redan så ärrade hjärtat. 

 

Men nu får det räcka!

Jag varken vill eller vågar ta det steget igen. Jag vet inte om det går att läka en gång till... Den här gången blev förmycket! Det kommer att ta tid att plåstra om och få smärtan att minska tills den är hanterbar. För det gör fortfarande fysiskt ont att bara tänka på och det är ju oftast dit tankarna vandrar.