Vet inte vart jag ska börja... Jag har en av dom där dagarna när allt känns skit. Jag bollar mycket sorg och besvikelser och försöker förtränga dem men det är svårt och ibland går det inte längre. Det är dom dagarna jag går med tårarna brännande i ögonen hela dagen.

 

Jag väntar på svar på min senaste röntgen som ska visa om cancern är tillbaka i lymfkörtlarna och att det är därför min fot och ben svullnar upp. Det kan även vara lymfödem vilket skulle betyda att jag skulle få leva med det (också) resten av mitt liv. Så trött på att leva i rädsla hela jävla tiden...

 

Så less på att cancern sabbar allt i mitt liv. Jag planerade min 30 firande men så kommer skiten med benet och prat om att cancern kunde vara tillbaka så jag ställde in i panik... Såg verkligen fram i mot att fira och blir avundsjuk på alla andra som kan planera sitt firande utan tankar på cancer och död. Helvetes jävla skit!!! Det blir inget firande för min del, nu ger jag fan upp...